Två nya fantastiska album i den lite tyngre skolan!

Jag börjar med Caligula's Horse med albumet Bloom. Detta band från "down under" har verkligen tagit proggkritikerna med storm. När jag läste lovorden om dem för tredje gången tänkte jag att visst jag köper skivan så får vi se om den är så himla bra. Det var den inte, den var så väldigt mycket bättre! En av årets absolut bästa album och låten Marigold är kanske årets bästa låt. Tyvärr är det hårt vilket gör att de fina slingorna och starka melodierna kräver tid för att mejslas fram i lyssnarens huvud, men när grovarbetet är gjort så... Liknade grupper som referenser så tänk Haken, Opeth, lite äldre Katatonia samt bandet nedan. Betyg 5 klara DG!

Nästa album är Coma Ecliptic från Between the Buried and Me. Även här är det otroligt mycket fina stämningar väl inbakade bakom en hård fasad. Det är en lång skiva och därmed kräver den sin tribut att bekanta sig med. För den som tar på sig investeringen blir avkastningen god. Growling är inte min grej, tål bara Opeths Mikael Åkerfeldt men här funkar det. Referenser till andra band är samma som ovan. Betyg 4 starka DG!

Några riktigt bra album!

Vill bara passa på att presentera tre riktigt bra album för er som kom med posten förra veckan!

Börjar med den inte helt nya cd:n Visions av Haken från 2011. Många av er känner säkert till den hyllade Mountain som Haken släppte 2013 och vilken varit en av de mest spelade albumen här hos mig senaste året. Visions är i sanning en mäktig cd som klockar in på över 70 minuter. Kategoriseras närmast som progmetal även om det inte känns riktigt rätt. Tungt, rockigt, tekniskt, varierat och oerhört fina harmonier i slingorna. Rekommenderas å det varmaste, 4.5 DG!

Ny kommer ett helt nytt album Anathema - a sort of homecoming. Detta är ett semiakustiskt album (2 cd + 1 dvd filmad av Lasse Hoile) som spelats in på hemmaplan i Liverpool Cathedral 7:e mars 2015. Innehåller låtar inte bara från de senaste albumen utan även längre tillbaka. Avskalat och vackert, bygger mycket på sång och stråkar. Hur otroligt det än låter så kan det nästan bli lite väl smäktande stundtals, 4 DG!

Avslutningsvis så har Bruce Soord precis släppt sitt första soloalbum, S/T. Bruce är kanske mest känd som sångare, låtskrivare och förgrundsgestalt i Pineapple Thief samt för Wisdom of Crowds samarbetet tillsammans med svenske Jonas Renkse normalt i Katatonia. Bruce Soords solo är inte alls likt något av detta utan mycket mer avskalat, lågmält och nästan lite "naket". Visst ibland låter det onekligen lite Pineapple Thief men rösten är nog en stor anledning till det. Musiken är här även mer harmonisk och stundtals är det nästan lite songwriter stuk över det. Låtarna är starka nästan hypnotiska och det är oerhört starkt. Full pott 5 DG!